Maj är såld

Det har varit tyst här på bloggen under en längre tid. Anledningen till detta är ändrade ägarförhållanden och till slut försäljning av Maj. Jag gör därför en sista rapport för att så att säga sätta punkt.

• Vår 2014 – En av ägarna ber om att bli utköpt då han ska flytta till Stockholm. Kvar står nu två ägare.
• Vår 2014 – Motorhaveri. Under vintern har vatten trängt in i cylindern vilket gjort att rosten fått grepp och hela motorn bäckade ihop. En ny motor hittades mirakulöst nog på Hisingen och köptes och installerades för en väldigt human kostnad.
• Sommar 2014 – Maj bytte marina till Amundön då båtplatsen på Saltholmen ej längre var tillgänglig. Maj gjorde en fantastisk segling upp och ned utmed västkusten i årtiondets bästa sommarväder.
• Höst 2014 – Maj flyttade till ostkusten. Jag (Martin) hade beslutat att flytta till Stockholm och en överenskommelse gjordes där jag nu blev ensam ägare. Maj kördes på trailer via Karlstad (!) och lades på land i Nävekvarns hamn.
• Vinter/vår 2014 – Jag och min sambo beslutade att det var dags att skaffa en större båt då vi vill kunna göra längre seglatser. Maj lades upp för försäljning och på ringa 5 dagar hade hon hittat en ny ägarfamilj.
• Vår 2014 – I slutet på april gjorde jag sista seglingen med Maj efter sjösättning i Nävekvarn. En solig lördag seglade jag upp henne med de nya ägarna till Tysberga-trakten där hon nu har hemmahamn.

Jag kommer att fortsätta blogga om båtlivet, men det blir på en ny blogg. Håll utkik efter OE36 Nummer 4!

/Martin

Annons

Maj figurerar i pressen

Bilden nedan är tagen från SSRS medlemstidning Trossen, nummer 3 2012. Josefine och Jag blev tillfrågade om att vara med i ett reportage som skulle handla om matlagning på sjön. Givetvis var recepten i artikeln våra egna *host* och bilderna var helt naturliga.

Grillning på Rivö utanför Saltholmen. Kameran är riktad åt ost…vart tog Göteborg vägen?

Björkö & Åstol

Helgen har bjudit på fantastisk segling, solosegling kan jag tillägga. I brist på gastar att ta med så har detta varit den längsta soloseglatsen Maj gjort hittills. Efter ytterligare ett par eftermiddagsseglingar så var jag beredd att ta en tur med övernattning – hur svårt kunde det vara?

Jag gick ut fredag eftermiddag, i väder som kunde fått de flesta att välja att stanna hemma. Satte halva genuan och gick i en kryss över Rivöfjorden. Ju längre över jag kom, desto grövre sjö blev det. Väderprognosen sa 16 m/s vind och det stämde alldeles säkert. När jag tagit mig över i höjd med oljehamnen så drog jag in det lilla segel som var ute och gick för motor upp till Björkörännan. Där, i skydd av öarna så satte jag segel igen och gick med vinden i sidan hela vägen upp till Björkö gästhamn. Det var nästan tomt på övriga båtar ute. Många väntade säkert att ge sig ut tills på lördag morgon.

Vid kvart i tio kom jag fram till gästhamnen på Björkö där det fanns gott om plats. Drog av mig seglarstället och tog fram Primus-grillen. Ryggbiff med potatis och bearnaise stod på menyn och en sen middag blev det framåt halv elva. Klockan spelar inte så stor roll när man är hungrig. Gick och la mig när det var diskat och klart. Vinden ven i masten under natten, men jag sov som en stock. Inget går upp mot att bli gungad till sömns inkrupen i sovsäcken.

Vaknade vid 9-tiden och gick upp och möttes av en strålande sol. Åt frukost i sittbrunnen och letade sedan rätt på hamnkaptenen för att betala avgift för natten.

Frågan var vart jag skulle gå nu? Det blåste rätt bra från väst och jag ville gärna ta mig förbi Marstrand. Hyppeln eller Källö-Knippla var alldeles för nära. Jag ställde in gps:en på Åstol och den sa 2h färdtid i den fart jag höll när jag gick ut.

I Marstrand var det fullpackat med båtar. Finalerna i Stena Match Cup pågick när jag seglade förbi och på berghällarna var det fullt med folk. Gästhamnen hade inte haft plats för mig ens om jag kom i en optimistjolle.

Alltså, jag fortsatte norrut och gick mot Åstol, som vi aldrig besökt förut. Förbi Marstrand gick jag för motor, men sista biten till Åstol kunde jag gå för segel.

Även i gästhamnen i Åstol var det fullt med folk, men jag lade mig tillfälligt utanpå en motorbåt som låg på en plats som nog inte riktigt var okej att lägga till på. En skylt sa att platsen var till för räddningsbåtar, en sa att den var bokad för en båt med namn Tuna Clipper, och en tredje grön skylt stod det ”LEDIG” på. Inte lätt. Jag käkade lunch (Turmat – jäkligt bekvämt!) och när jag dukat undan så öppnade sig en ledig plats tvärs över hamnen som jag gled in i.

På Åstol vill de ha 240 kronor i avgift om man vill nyttja elen. Hörde jag någon säga ”dyrt”? 40 kronor av dessa är elavgiften.

Fick besök i båten av en kollega med sambo som var ute och seglade med familjen. Trevligt med lite sällskap, även om jag njuter till fullo även av att vara ute själv.
Lagade Penne Bolognese till middag och gick sedan en promenad runt hamnen och kollade bland annat in rökeriet som har en ganska hyfsad uppställning artister som spelar i sommar.

Söndag morgon bjöd på lätt dis som släppte efter någon timma. Jag lade ut vid 10-tiden och tänkte pröva att gå ”innervägen” söderut, den där man går in mot Porsholmen och rundar Instön. Här i innerskärgården så var vinden så pass svag att jag valde att gå för motor tills jag vänt ut och passerat under bron till Instön. Där blåste det upp och jag hade vinden snett framifrån från styrbords sida och ganska snart var jag uppe i 6 knop och snuddade nästan vid 7 i byarna. Maj lutade friskt och så mycket mer vind än så trivs hon nog inte i. Seglatsen söderut gick således väldigt fort och efter drygt två timmar var jag tillbaka i Björkörännan där jag passade på att äta lunch. När jag kom ut i norra farleden in till Göteborgs hamn så hade vinden avtagit och nu höll jag inte mer än 2-3 knop. Nyttjade det långsamma tempot till att gassa lite i solen. Gick över Rivöfjorden in i södra farleden och girade in mot Saltholmen. Här hade jag vinden rakt bakifrån och efter ett par gippar så drog jag in seglen och satte igång motorn. vid 15-tiden lade jag till vid bryggan och kunde nöjt se tillbaka på säsongens hittills bästa seglingsväder.

Nästa tur går på onsdag eftermiddag då semestern börjar. Då kommer jag mönstra på Johannes som ska vara ute med sällskap. Nu kör vi!

 

Strandad på Björkö

Vi har haft vårt första ”riktiga” missöde med Maj för ett par helger sedan. Undertecknad + Johannes med gast skulle gå ut och ta en övernattningstur fredag-lördag då batterierna visade sig sjunga på sista versen.

Vi gick ut en fredagskväll och tog sikte norrut. Vi hade vinden i sidan, men inte mycket vind var det, så vi drog igång motorn när vi tagit oss över Rivöfjorden och var i rännan till Björkö. Lade oss med bredsidan till kajen i den lilla gästhamnen på Björkö (Kalvsund). Drog igång grillen och hade en väldigt mysig kväll i ruffen.

Morgonen därpå, då det var dags att starta motorn för att gå hemåt, så lät startmotorn ovanligt trött och motorn tände aldrig. Okej, laddade vi verkligen batterierna under natten? En titt på batteriladdaren visade att den stod i ett läge som hette ”Supply” – det visste vi knappt vad det betydde, men en titt i manualen senare avslöjade att den då inte gav någon laddning utan endast matade 12 volt som om den vore ett batteri. Vi drog slutsatsen att vi lyckats ladda ur hela kretsen under kvällen då vi lyssnat på musik och haft lamporna tända i ruffen.

Vi gjorde en första insats att ladda batterierna med full kräm i ca 2 timmar. Inget resultat. Vid det här laget behövde Johannes + gasten ge sig in mot stan för att gå på konsert, så vi kom överrens om att jag skulle stanna på båten, ladda batterierna för att sedan gå hem framåt kvällen.

Eftersom vi hade bunkrat för en middag + frukost så var det tomt i förrådet, så jag fick snällt knalla de 3 kilometrarna till Björkö centrum där det fanns en ICA-affär. Vädret var helt strålande vackert, så jag klagade verkligen inte på att vara strandsatt. Hade dock en oro för vad vi skulle göra om motorn inte startade. Jag behövde vara på ett flyg till Stockholm på måndag morgon, så innan dess behövde något hända.

Eftermiddag blev kväll och efter ett par timmar så gjordes nytt försök: utan resultat. Jag blev kvar över natten och gick upp med ett par timmars mellanrum för att nu försöka ladda batterierna vart och ett för sig. Något i elläran sa att om ett enskilt batteri var dåligt så sänker det alla batterier i kedjan.

Söndag morgon och nu jävlar tänkte jag och kopplade ihop alla batterierna och vred på startnyckeln…utan resultat. Vid det här laget började jag få slut på idéer. Jag kikade närmare på batterierna och tänkte att kanske om jag endast använder ett batteri, det som ”ser” fräschast ut, så kanske det funkar? Så, försökte med det som såg nyast ut…utan resultat. Testade sen med det näst fräschaste…ingen lycka. Sneglade sedan mot det smutsiga och billiga batteriet från Biltema som nu var kvar och tänkte: du får väl en chans. ”Chugga, chugga, pang, pang, dunk, dunk, dunk, dunk…” lät det från motorn  som nu tuggade igång och jag utbrast ett behärskat men ändå spontant jubel. Lika mycket över att jag nu kunde ta mig hem som över mina felsöknings-skills.

Efter en snabb frukost så kastade jag loss och vände hemåt. Det var perfekt seglingsväder, så jag satte segel, men lät motorn gå på tomgång på vägen hem för att vara säker på att jag skulle kunna lägga till på Saltholmen. Väl hemma blev det en tur, direkt till Biltema, för att köpa två nya batterier.

Vad har vi alltså lärt oss?

• Har du ett dåligt batteri i en parallellkrets så kommer det sänka kretsen både vid laddning och vid uttag av ström.
• Batterier är färskvara.
• Märkesbatterier (Varta typ) är ingen garanti för pålitlighet.
• Ta hand om batterierna för sjutton.

Första helgturen för säsongen

Inför helgen såg det ut att åter bli en dagstur eller två. Besättningen var utspridd, med två i Göteborg och en i Stockholm. På lördagen, på väg ut till båten för lite pyssel med vattensystemet, så sms:ade dock Josefine och frågade om vi inte skulle ta en längre tur med övernattning – jag var verkligen inte svårövertalad. Det var en fantastiskt fin dag som allra bäst skulle spenderas på sjön.

Det stod dock lite pyssel på schemat först. Slangen mellan vattensäcken och pentryt behövde bytas, så det blev en tur till båten, sedan till SeaSea och sedan ut till båten igen. Vi lastade i slangen och all packning och stack sedan ut.

Det blåste från nordväst, 7-8 m/s hela och vi lockades att fortsätta söderut så långt det gick. Således blev målet Vrångö.

På väg söderut, i höjd med Asperö

Dagen bjöd verkligen på vackert-väder-segling med en bra vind som gjorde att vi kunde hålla runt 5-6 knop de 7 nm ner till Vrångö.

På Vrångö lade vi till i gästhamnen som far full när vi kom fram vid 14-tiden. Vi lade oss som tredje båt med bredsidan mot bryggan och sittbrunnen mot solen.  

Efter kaffe, bullar och lite solande så gav jag mig på vattensystemet. Vi köpte ny vattensäck inför säsongen för att kunna hålla med dricksvatten i förpiken och slippa att bära dunkar till båten. Att bara byta säcken var dock inte tillräckligt då slangen mellan säcken och pentryt var rejält sliten (äcklig). Så den nya slangen vi handlat installerades och hål för inlopp och utlopp fick göras i säcken. När jag skulle anpassa påfyllnadsslangen för det nya inloppet i säcken så upptäckte jag att även denna slang var rejält sliten. När jag drog upp den ur stuvfacket så sprack den helt, vilket var en tydlig signal om att den gjort sitt. Således: en ny påfyllnadsslamg hamnade på inköpslistan.

Fullt i gästhamnen på Vrångö

Vi grillade på kvällen och hade en riktigt trevlig kväll i hamnen på Vrångö. Hamnen har renoverats till denna säsongen med ett stort, generöst däck och nya elstolpar. Varför de ej gick hela vägen och installerade fasta bojar är dock en fråga kliade oss i huvudet över. Här är det upplagt för att folk ska dra upp varandras draggar.

Morgonen därpå vaknade vi till väldigt svag vind och ett tätt molntäcke. Efter frukost och morgonbestyr så lade vi ut och tog oss sakta hem i vindar som blåste från syd och väst om vartannat. Vinden var väldigt svag och vi höll inte mer än 3-4 knop. Men det var uppehåll och det verkade inte gå så mycket fortare för omgivande båtar heller, så det var en behaglig tur tillbaka hem.

 

Det har premiärseglats

Förra helgen blev det premiärsegling med Maj. Efter en grovstädning på fredagen så kunde vi på lördagen lasta ur alla verktyg och istället lasta in dynor, mattor och allt som gör båten hemtrevlig och beboelig.

Innan vi lade ut hade vi givetvis lite kvar att åtgärda. Rullgenuan hade vi visst vid påmastningen satt på ”fel” fall. Nu satt det i spinnakerfallet, så vi fick ta ner seglet och sätta det på nytt. Inga konstigheter. Sprayhooden saknade lite skruv o.s.v. Alltid är det något som glöms eller tappas bort.

Söderut mot Donsö i 6 knop.

Vid 12-tiden var vi dock på väg ut och satte segel där vi brukar, utanför Gulldisken. Sen seglade vi söderut i en läns mot Donsö. Det blåste på rätt bra och vi snittade runt 6 knop med både storsegel och genua uppe. När vi passerade Knarrholmen hörde vi festivalen som hade dragit igång.

På väg in mot Donsö hamn, när rullgenuan skulle tas in så drog vi och slet, men inte kom genuan in. Jag sprang fram på fördäck och kunde konstatera att den skruv som håller fast rullen i stycket som roterar när man drar i linan för att rulla in seglet satt löst och slirade runt själva aluminiumprofilen. Drog upp en skruvmejsel och lyckades rädda situationen. Tyvärr hade vi dock dragit ut för mycket lina ur rullen så vi fick lov att ta ner seglet på däck och lösa det i hamnen.

Styrman Johannes korkar upp säsongens första skeppsöl.

Vi lade till i den lilla gästhamnen på Donsö och korkade upp var sin öl. Lite ljummen var den, men o så god. Så grymt skönt att vara ute på första turen för året. Det var ganska lugnt i hamnen, ett par små motorbåtar som kom och gick.

Maj i hamnen på Donsö

Vid stora kajen ut mot fjärden låg M/S Sigyn, SKB (Svensk Kärnbränslehantering):s fartyg för transport av uttjänt kärnbränsle. Något märkligt att se henne i hamnen på Donsö, men en snabb googling avslöjar att hon gjort sin sista resa och kommer ersättas av ett nytt fartyg (M/S Sigrid).

M/S Sigyn

På väg hem så sprack molntäcket upp, men vinden höll i sig. När vi passerat Knarrholmen på väg norrut igen så vände dock vinden och vi fick kryssa oss tillbaka mot Saltholmen. Vinden friskade i och vi gick med bara genuan uppe.

Norrut mot Saltholmen.

Premiärturren blev in alles lyckad. När jag gick upp på fördäck så låg där en stor svart mutter som lossnat någonstans ifrån riggen. Något oroväckande. Lyckades dock lokalisera var den skulle sitta – bommen och kroken som håller fast halshornet. Puh. Föreställde mig hur vi skulle behöva ge oss upp i masten och leta efter lösa skruvar.

På söndagen gav sig undertecknad ut själv på en kortare seglats, söderut till Knarrholmen och hem igen. Det var ytterligare en premiär – i solosegling. För att göra detta enklare så konstruerades en lösning på båtplatsen för att fånga upp båten när den lägger till. Underlättar även för den som har lite för hög fart när man närmar sig bryggan. Lanternan i fören har tyvärr fått sig ett par för många kyssar i sådana manövrar.

Solosgelingen gick över förväntan. Det blåste 10 m/s så förhållandena kunde ha varit lugnare för att ge sig på ett sådant äventyr, men jag tog en sak i taget och redde ut eventuella situationer som uppstod ganska kontrollerat tycker jag. Värsta missödet var att hela rullgenuan åkte ut i ett svep när jag oavsiktligt hade lossat på avlastaren som ska hålla den inne. Den skulle ändå upp, men under mer kontrollerade former så jag kastade mig på skotlinan och vinschade in den.

Solosegling

Vinden kom snett framifrån på hemvägen och jag fick pina Maj rätt hårt för att få henne att hålla farten framåt. Det lutade rätt ordentligt och i ruffen var det en rejäl oreda när jag hade lagt till. Sammanfattningsvis så kan man säga att det är en helt annan grej att segla henne ensam – utan rullgenua hade det inte gått. Tar man en sak i taget så löser allt sig. Och en viktig insikt är att det faktiskt inte händer så mycket om man tappar rodret eller ett skot eller fall här och var. Så det blir sannolikt fler soloseglingar om sällskap uteblir.

Framgångsrik sjösättning

Idag åkte Maj i plurret! Undertecknad och Josefine genomförde dessutom under kvällen en mycket kontrollerad påmastning. Nu är hon fullt påklädd!

Windexen glömdes, som sig bör, hemma hos undertecknad, så det får bli en till tur till mastkranen innan vi lägger ut på riktigt. I övrigt gick allt bra.  Passade på att tvätta masten och smörjde upp lagren för fallen riktigt ordentligt. Förra säsongen visslade lagren något enormt vilket gjorde det aningen pinsamt att sätta segel. Smörjde på med det fetaste smörjfettet vi hade ombord och nu är hon så tyst så 🙂

Det var en fantastisk kväll i hamnen, soligt, mycket svag vind, god stämning på kajen. När vi fått upp alla segel och hängt på bomkapellet så flörtade naturen med oss och bjöd på en underbar solnedgång. Vi tar det som ett tecken på att denna sommaren kommer vara god mot oss 🙂

Nu återstår som sagt grovstädning invändigt och ett antal småjobb (byta landströmskabel, montera ny akterlanterna och liknande.

Sjösättning imorgon

Idag avslutade vi de sista detaljerna inför sjösättningen imorgon. Johannes drog det tunga lasset och monterade isär spol-toan för att hitta ett stopp som uppstod förra säsongen. Det visade sig att det var utloppsventilen, som var i det närmaste helt åtdragen, som var boven i dramat. Han monterade isär alla slangkopplingar, rensade ur och satte sedan ihop allt och spolade genom hela systemet med vatten från vattenslangen. Nu ska den funka för denna säsong! Vi noterade en designmiss på Maxi 77:an när toan lyftes bort. Den står på en plastad yta under vilken det finns ett hålrum ner mot kölen, som inte är sammankopplad med något utlopp vad vi kunde avgöra. I hålet kunde man lätt känna efter att det fanns vatten (när man sviktade mot ytan med foten). Vi kliade huvudena en stund över hur man kan få bort detta, men gick bet. Någon läsare som har tips?

Jag monterade gardinstängerna på båda sidor av ruffen (noterade att vi tydligen haft stänger för båda sidor, men de på styrbord sida har aldrig varit uppsatta. Satte även dit gardinerna som min mamma sytt åt oss, blev jättebra! Definitivt mer hemtrevligt i ruffen nu och man kan få lite mer avskiljdhet i gästhamnen när man drar för dem.

Josefine plus tillhörande sällskap för dagen monterade våra nya dekaler. Maj heter nu Maj på riktigt och Maxi-loggan har återkommit, nu i modern tappning och sitter på var sin sida om ruffens överbyggnad på valdäck. Riktigt snyggt blev det!

Firman vi köpt dekalerna från har dock missat prickarna över Ö:et, så båten ser ut att komma från Goteborg. Vi får reklamera det…

Jag monterade även en ny hopp-i-land-planka längst fram som jag gjorde iordning härom helgen när jag hade tillgång till en träverkstad. Kanske inte så båtmässig, i tryckimpregnerad furu, men den är bra mycket bättre än sladderbiten vi halkat på förra säsongen.

Josefine, med två medhjälpare, monterade upp sprayhooden och impregnerade även denna.

Allt som allt så har de flesta bitar fallit på plats och vi kan nu med gott samvete sätta henne i sjön imorgon. Vi har storstädning av ruffen kvar, efter några veckor med fix så är den nu lika ostädad som en verkstad. Utvändigt är dock Maj i bättre skick än hon varit (troligtvis på många år!)

Varför Maj undrar ni kanske? Jo, båten köptes i Juni förra året och då sa vi att hon skulle heta just ”Juni”, men när vi knallade från båtplatsen på bryggan en kväll så såg vi en annan båt som hette just ”Juni”. Då drog någon till med ”men Maj då?”. Jag utbrast att min mormor, som gick bort förra året, hette May och att det vore en fin gest att döpa den efter henne. J och J sa i kör: ”min mormor heter/hette också Maj!” – saken var biff!

Läckagetest av rutorna: lyckat!

Var ikväll ute och skruvade i de sista skruvarna kring fönstren. Topcoaten hade satt igen några av skruvhålen och jag saknade en borr vid båten tidigare, men ikväll blev det färdigställt.

Före

 

 

 

 

Efter

 

Drog fram slangen till  båten och gjorde ett första test av tätningen. Sprutade vatten på rutorna i fem minuter och kände sedan efter på insidan efter dropp och kondens: snustorrt! Känns tryggt än så länge. Till helgen väntas regnväder, så det blir test nummer två.

 

 

 

 

 

En inte helt oangenäm kväll i hamnen:

Projekt: Fönsterrenovering, del 2

Sitter här med händer smutsiga av butylmassa, jäklar vad det skitar ner. Vi har i veckan jobbat på parallellt med målning och fönsterrenovering. Vi har nu målat klart randen på båda sidor, 3 lager topcoat räckte väl. Då vi lämnade vissa rester kvar av den röda färgen som tidigare målats på originalranden så upptäckte vi att denna löstes upp av topcoaten, således fick vi lägga på fler lager än vi trott skulle behövas.

 

För att snygga till runt fönsterhålet så lade vi på vit tätmassa, mest för att det skulle se snyggt ut. Den tidigare tätmassan som låg i detta utrymme var i konsistens som torkad lera och gjorde inte mycket nytta.

 

Att få dit fönstrena igen är lite meckigt. Jag maskerade insidan av rutorna och måttade sedan mot hålen i skrovet för att få en uppfattning om var jag kunde lägga på butylmassa. Lade sedan på två strängar butylmassa runt hela rutan och fixerade den sedan mot skrovet. 

Det är svårt att få butylmassan att se snygg ut. Vad vi skulle gjort är att måla ytan som täcks av rutan svart först, då syns inte kladdet lika mycket. Men men, jag gör inte om det här, så det får se ut som det gör. Det viktiga är att det är tätt. Det är svårt att veta hur mycket man ska pressa rutorna mot skrovet, men bästa tipset verkar vara att lämna en glipa på ca 2-4 mm. Då finns utrymme att spruta in sikaflex och få en bra förslutning runt hela rutan som också erbjuder viss flexibilitet. Vi lade maskeringstejp runt rutan innan sikaflexen sprutades på och sedan kom pekfingret väl till pass för att fixa till en snygg fog. Drog sedan bort tejpen direkt innan fogen börjat torka.

 

Klart! Vävtejpen på bilden täcker ett par skruvhål som behöver borras upp då de blivit övertäckta av topcoat.

Sammanfattat: detta är ett jobb utan återvändo och med den fönsterkonstruktion som råder på Maxi-båtarna så är det svårt att lägga en fog som ser snygg ut. Det blir som sagt snyggare om man målar svart runt hålet innan man monterar tillbaka rutan. Har man rutor som läcker, men som är i bra skick så skulle jag rekommendera att behålla de gamla rutorna. Det går att göra en bra renovering till hyfsat billig penning utan att köpa nya rutor. Tidsåtgång? Ca 3 dagar.