Björkö | Maj of Göteborg

Helgen har bjudit på fantastisk segling, solosegling kan jag tillägga. I brist på gastar att ta med så har detta varit den längsta soloseglatsen Maj gjort hittills. Efter ytterligare ett par eftermiddagsseglingar så var jag beredd att ta en tur med övernattning – hur svårt kunde det vara?

Jag gick ut fredag eftermiddag, i väder som kunde fått de flesta att välja att stanna hemma. Satte halva genuan och gick i en kryss över Rivöfjorden. Ju längre över jag kom, desto grövre sjö blev det. Väderprognosen sa 16 m/s vind och det stämde alldeles säkert. När jag tagit mig över i höjd med oljehamnen så drog jag in det lilla segel som var ute och gick för motor upp till Björkörännan. Där, i skydd av öarna så satte jag segel igen och gick med vinden i sidan hela vägen upp till Björkö gästhamn. Det var nästan tomt på övriga båtar ute. Många väntade säkert att ge sig ut tills på lördag morgon.

Vid kvart i tio kom jag fram till gästhamnen på Björkö där det fanns gott om plats. Drog av mig seglarstället och tog fram Primus-grillen. Ryggbiff med potatis och bearnaise stod på menyn och en sen middag blev det framåt halv elva. Klockan spelar inte så stor roll när man är hungrig. Gick och la mig när det var diskat och klart. Vinden ven i masten under natten, men jag sov som en stock. Inget går upp mot att bli gungad till sömns inkrupen i sovsäcken.

Vaknade vid 9-tiden och gick upp och möttes av en strålande sol. Åt frukost i sittbrunnen och letade sedan rätt på hamnkaptenen för att betala avgift för natten.

Frågan var vart jag skulle gå nu? Det blåste rätt bra från väst och jag ville gärna ta mig förbi Marstrand. Hyppeln eller Källö-Knippla var alldeles för nära. Jag ställde in gps:en på Åstol och den sa 2h färdtid i den fart jag höll när jag gick ut.

I Marstrand var det fullpackat med båtar. Finalerna i Stena Match Cup pågick när jag seglade förbi och på berghällarna var det fullt med folk. Gästhamnen hade inte haft plats för mig ens om jag kom i en optimistjolle.

Alltså, jag fortsatte norrut och gick mot Åstol, som vi aldrig besökt förut. Förbi Marstrand gick jag för motor, men sista biten till Åstol kunde jag gå för segel.

Även i gästhamnen i Åstol var det fullt med folk, men jag lade mig tillfälligt utanpå en motorbåt som låg på en plats som nog inte riktigt var okej att lägga till på. En skylt sa att platsen var till för räddningsbåtar, en sa att den var bokad för en båt med namn Tuna Clipper, och en tredje grön skylt stod det ”LEDIG” på. Inte lätt. Jag käkade lunch (Turmat – jäkligt bekvämt!) och när jag dukat undan så öppnade sig en ledig plats tvärs över hamnen som jag gled in i.

På Åstol vill de ha 240 kronor i avgift om man vill nyttja elen. Hörde jag någon säga ”dyrt”? 40 kronor av dessa är elavgiften.

Fick besök i båten av en kollega med sambo som var ute och seglade med familjen. Trevligt med lite sällskap, även om jag njuter till fullo även av att vara ute själv.
Lagade Penne Bolognese till middag och gick sedan en promenad runt hamnen och kollade bland annat in rökeriet som har en ganska hyfsad uppställning artister som spelar i sommar.

Söndag morgon bjöd på lätt dis som släppte efter någon timma. Jag lade ut vid 10-tiden och tänkte pröva att gå ”innervägen” söderut, den där man går in mot Porsholmen och rundar Instön. Här i innerskärgården så var vinden så pass svag att jag valde att gå för motor tills jag vänt ut och passerat under bron till Instön. Där blåste det upp och jag hade vinden snett framifrån från styrbords sida och ganska snart var jag uppe i 6 knop och snuddade nästan vid 7 i byarna. Maj lutade friskt och så mycket mer vind än så trivs hon nog inte i. Seglatsen söderut gick således väldigt fort och efter drygt två timmar var jag tillbaka i Björkörännan där jag passade på att äta lunch. När jag kom ut i norra farleden in till Göteborgs hamn så hade vinden avtagit och nu höll jag inte mer än 2-3 knop. Nyttjade det långsamma tempot till att gassa lite i solen. Gick över Rivöfjorden in i södra farleden och girade in mot Saltholmen. Här hade jag vinden rakt bakifrån och efter ett par gippar så drog jag in seglen och satte igång motorn. vid 15-tiden lade jag till vid bryggan och kunde nöjt se tillbaka på säsongens hittills bästa seglingsväder.

Nästa tur går på onsdag eftermiddag då semestern börjar. Då kommer jag mönstra på Johannes som ska vara ute med sällskap. Nu kör vi!

Vi har haft vårt första ”riktiga” missöde med Maj för ett par helger sedan. Undertecknad + Johannes med gast skulle gå ut och ta en övernattningstur fredag-lördag då batterierna visade sig sjunga på sista versen.

Vi gick ut en fredagskväll och tog sikte norrut. Vi hade vinden i sidan, men inte mycket vind var det, så vi drog igång motorn när vi tagit oss över Rivöfjorden och var i rännan till Björkö. Lade oss med bredsidan till kajen i den lilla gästhamnen på Björkö (Kalvsund). Drog igång grillen och hade en väldigt mysig kväll i ruffen.

Morgonen därpå, då det var dags att starta motorn för att gå hemåt, så lät startmotorn ovanligt trött och motorn tände aldrig. Okej, laddade vi verkligen batterierna under natten? En titt på batteriladdaren visade att den stod i ett läge som hette ”Supply” – det visste vi knappt vad det betydde, men en titt i manualen senare avslöjade att den då inte gav någon laddning utan endast matade 12 volt som om den vore ett batteri. Vi drog slutsatsen att vi lyckats ladda ur hela kretsen under kvällen då vi lyssnat på musik och haft lamporna tända i ruffen.

Vi gjorde en första insats att ladda batterierna med full kräm i ca 2 timmar. Inget resultat. Vid det här laget behövde Johannes + gasten ge sig in mot stan för att gå på konsert, så vi kom överrens om att jag skulle stanna på båten, ladda batterierna för att sedan gå hem framåt kvällen.

Eftersom vi hade bunkrat för en middag + frukost så var det tomt i förrådet, så jag fick snällt knalla de 3 kilometrarna till Björkö centrum där det fanns en ICA-affär. Vädret var helt strålande vackert, så jag klagade verkligen inte på att vara strandsatt. Hade dock en oro för vad vi skulle göra om motorn inte startade. Jag behövde vara på ett flyg till Stockholm på måndag morgon, så innan dess behövde något hända.

Eftermiddag blev kväll och efter ett par timmar så gjordes nytt försök: utan resultat. Jag blev kvar över natten och gick upp med ett par timmars mellanrum för att nu försöka ladda batterierna vart och ett för sig. Något i elläran sa att om ett enskilt batteri var dåligt så sänker det alla batterier i kedjan.

Söndag morgon och nu jävlar tänkte jag och kopplade ihop alla batterierna och vred på startnyckeln…utan resultat. Vid det här laget började jag få slut på idéer. Jag kikade närmare på batterierna och tänkte att kanske om jag endast använder ett batteri, det som ”ser” fräschast ut, så kanske det funkar? Så, försökte med det som såg nyast ut…utan resultat. Testade sen med det näst fräschaste…ingen lycka. Sneglade sedan mot det smutsiga och billiga batteriet från Biltema som nu var kvar och tänkte: du får väl en chans. ”Chugga, chugga, pang, pang, dunk, dunk, dunk, dunk…” lät det från motorn som nu tuggade igång och jag utbrast ett behärskat men ändå spontant jubel. Lika mycket över att jag nu kunde ta mig hem som över mina felsöknings-skills.

Efter en snabb frukost så kastade jag loss och vände hemåt. Det var perfekt seglingsväder, så jag satte segel, men lät motorn gå på tomgång på vägen hem för att vara säker på att jag skulle kunna lägga till på Saltholmen. Väl hemma blev det en tur, direkt till Biltema, för att köpa två nya batterier.

Vad har vi alltså lärt oss?

Har du ett dåligt batteri i en parallellkrets så kommer det sänka kretsen både vid laddning och vid uttag av ström.
Batterier är färskvara.
Märkesbatterier (Varta typ) är ingen garanti för pålitlighet.
Ta hand om batterierna för sjutton.